Inte igen

Igår förmiddag precis efter jag hade skrivit förra inlägget började jag få tillbaka flimret på högra ögat, när jag sedan skulle ta ned några skålar höll jag på att tappa dem.
Den här gången var det vänstra handen som liksom försvann eller hur man ska förklara. Syrran ringde efter pappa (jag ville bara åka hem och sova) men läkarna sa att jag skull komma in igen.(Vilken tur att pappa körde in mig!)

I bilen på väg in till Falun började det känns jobbigt att andas och jag började känna mig mer och mer konstig, efter jag hade skrivit in mig skulle jag få följa med en läkare in till något rum, men då ramlade jag ihop så hon hämtade båren. Sen vet jag knappt något mer för allt gick så fort med nya sjuksyrror, läkare, olika rum och olika prover som skulle tas.
Jag ALDRIG haft så fruktansvärd huvudvärk, jag spydde allt jag kunde och mådde förjävligt HELA dagen igår inne på akuten.

De körde runt mig i en säng och jag tror vi var en sväng till förlossningen för att kolla så att det inte skulle vara något fel på barnet, vilket det inte var!

En läkare kom och frågade massa frågor under dagen igår och när hon frågade vilket år det var så sa jag -84, nej inte när du är född sa hon utan vilket år är det nu? Då blev det helt svart på något vis, (Det var inte så att jag funderade om det var 2010 eller 2011) utan jag hade ingen aning och det var så himla läskigt!!!!
Idag sa pappa, ja men det mesta kunde du ju.. han är så gullig... jag fick övningar att vända upp och ner på händer och ben typ.. fast allt kunde jag inte då heller, jag tog fel på höger och vänster, hjälp vad det kändes konstigt!!
En skallröntgen fick jag lov att göra, men de gör tydligen helst så lite som möjligt med tanke på bebisen i magen så någon diagnos på exakt vad det är som hänt mig vet de inte, men troligtvis är det en hemsk migrän attack.
Överläkaren var in och pratade med mig på förmiddagen, så han gav mig order att vila (vilket jag självklart) ska göra också och han trodde absolut inte att det skulle bli så här igen och skulle jag mot förmodan få känningar igen så skulle jag såklart åka in.

Uffe hämtade mig strax före lunch på lasarettet, sen har vi hunnit hem och ätit nu ska jag lägga mig i soffan och vila. Det känns så skönt att få vara hemma igen! Känner mig en aning trött, seg och har fortfarande huvudvärk, men inget om man jämför med igår.

Kram Malin