Här är några få utav höjdpunkter:
¤ Jag ska bli mamma
¤ Jag ska vara mammaledig
¤ Syrran fyller 25 år, Brorsan fyller 20 år och mamma 50 år i år
¤ Vi ska åka utomlands ett helt gäng tillsammans
¤ Utveckla och jobba med en ny spännande community
¤ Jag och Uffe firar 5 år tillsammans
Det är så mycket som blir första gången för mig i år i och med att jag ska bli mamma, att få vara med och uppfostra sitt eget barn, få lära känna varandra och göra allt möjligt tillsammans ser jag fram emot!!
Allt känns så spännande :)
Något jag också tycker ska bli skönt är att vi förhoppningsvis kommer bli mer färdiga med huset, att Linn ska få flytta ner i källaren och att vi kommer få mer förvaring och ordning och reda!
Här är två bilder på mig och Uffe på nyårsafton hemma hos Uffes tvillingbrorsa.
Älskar dig Uffe!
Kram Malin
För ett halvår sen (ungefär) fick du en fråga härinne om du ville bli mamma och hur du och Uffe såg på er gemensamma framtid.
SvaraRaderaMinns du det?
Var det det som fick dig att tänka till och att bli gravid?
Hejsan! =)
SvaraRaderaKan nog inte ha varit här inne.. då jag startade den här bloggen när jag fick veta att jag var gravid, för att skriva ner allt som jag känner och tänker på under graviditeten.
Kan det ha varit på min och syrrans blogg (som jag numera aldrig skriver på ;) modeshow.se?
Att skaffa barn och bli mamma är något som jag har velat i flera år, men man är ju inte ensam om beslutet ;)
Vi har pratat om barn sen vi träffades och jag sa redan då till Uffe att jag ville (om jag kunde) skaffa barn, så det visste han mycket väl om och då sa han själv att han kunde tänka sig att skaffa en till.
Sen har Uffe ändrat sig lite och var väldigt osäker, då han redan har tre friska, härliga barn och känner att han börjar bli för gammal..
(Han vart nog lite bekväm också och kände att nu börjar äntligen hans barn bli stora nog att klara sig lite själva och han tyckte det kändes lite drygt att börja om igen) Och jag har haft förståelse för det och hela tiden sagt att om vi ska skaffa barn så ska vi vara överens om det.
Det är ett så stort beslut, tycker jag! Just för att det här barnet kommer ju finnas med (förhoppningsvis) hela livet och vi kommer alltid att vara bundna till varandra genom h*n.
Så det var inte planerat, men jag blev överlycklig när det visade sig att jag var gravid och beslutet att behålla barnet var bådas.
Kram Malin